Kriget utmanar vår försörjning

Under coronapandemin såg vi tydligt hur globala trender skapade av aggressiv handels- och utrikespolitik gav effekter här i Sverige. Kriget i Ukraina riskerar inte bara att leda till högre priser utan även till fler logistiska flaskhalsar. Responsen från omvärlden i form av restriktioner riktade mot de finansiella systemen och Rysslands respons på dessa kommer att få en större påverkan på hela den globala handeln. Den ryska invasionen av Ukraina har ställt utrikeshandeln i epicentrum för konflikten och skapar nya förutsättningar även för oss

• Trycket på förändringar av långa försörjningskedjor.
• Ökad kontroll av materialtyper med starka kopplingar till försvarsindustri.
• Hårdare kontroll av tekniköverföring och export.
• Energitillverkning ses i annat ljus än att bara vara en del i en grön omställning.
• Råmaterial ökar i strategisk betydelse.

Vi behöver se det pågående kriget i detta perspektiv och inte glömma Kinas betydelse i de ovannämnda globala trenderna, nu när tankarna är med Ukraina.

Kriget i Ukraina riskerar inte bara att leda till högre priser utan även till fler logistiska flaskhalsar. Responsen från omvärlden i form av restriktioner riktade mot de finansiella systemen och Rysslands respons på dessa kommer att få en större påverkan på hela den globala handeln. De Ryska svaren på sanktionerna vet vi inte idag, men de kan mycket väl bli cyberattacker som riktar sig mot olika försörjningssystem. Lägger vi till detta de fysiska flaskhalsar som riskerar att komma genom förflyttningar av militärt materiel i Europa och osäkerheten i Kinas respons och agerande – ja, då står vi inför en stor försörjningsutmaning.

Kommerskollegium ställer frågan i sin rapport Improving economic resilience through trade- should we rely on our own supply? om kortare försörjningskedjor och hemtagning av produktion till EU ger robustare försörjningskedjor eller är en ökad och fördjupad ekonomisk integration med resten av världen en bättre strategi? Kommerskollegium drar slutsatsen och argumenterar att på EUs policy-nivå är det sistnämnda att föredra och EU bör sträva efter fler handelsavtal – för att på så sätt främja Europeiska företag och göra deras försörjningskedjor mer flexibla. Ett förståndigt resonemang; klok handelspolitik och policys är viktiga delar i förmågan att etablera både resilienta och robusta försörjningskedjor. Även ur ett nationellt försörjningsperspektiv är förmåga och möjlighet till fler alternativ en bra strategi. Förmågan sitter förstås i kunskapen om det som skall köpas in, på vilka sätt det skall användas, hur och var det kan köpas och vilka risker som föreligger där och då. Möjligheterna i sin tur, skapas genom transparens och samordning – transparens i mandat och ansvar och samordning av analyser, behov och resurser.

För att komma ifrån det geografiska beroendet av framförallt Kina behöver vi skaffa oss fler alternativa marknader och nyttja de möjligheter som finns i det svenska decentraliserade landskapet och för att styra våra inköp klokare bör vi tillsammans med vår huvudmän lyfta försörjningsproblematiken och skapa genomtänkta krav i dialog med marknaden. Men detta är bara möjligt om vi är transparenta med våra mandat, vårt ansvar och intentioner –då kan vi samverka och samordna våra inköp till flera marknader och på nationell nivå skapa diversifierade försörjningskedjor. På Adda inköpscentral inventerar vi vår portfölj av ramavtal och dynamiska inköpssystem ur ett risk- och beroendeperspektiv. Med kunskapen kommer vi omgående att starta diskussioner med berörda parter för hur dessa risker och beroenden bäst behandlas. Målet är förstås att vi ska samverka för att undvika att alla ägg hamnar i samma korg. Vikten av att få detta till stånd ökar med komplexiteten i det geopolitiska landskapet – så det är hög tid nu att vi kliver ur våra stuprör.