Den hållbara och robusta upphandlingen som verktyg för samhällets transformation

Det privat-offentliga samarbetet står i centrum och i det har upphandlingens och inköpens potentiella kraft som transformativ funktion blivit allt tydligare, om än i en alltför snäv krets. För att kunna få till effekt krävs både framåtlutande investeringar i offentlig sektor och en proaktiv upphandlingsfunktion.

En vardag av kris och säkerhetspolitisk turbulens 

Mot bakgrund av den klimatförändring världen står inför har det senaste decenniets policy och arbetsmetoder utvecklats för att bana väg till ett mer hållbart samhälle. Trots det återstår grovjobbet för att komma till rätta med utmaningarna. Omfattande konsekvenser av klimatförändringarna är ett faktum och den fortsatta trenden ser inte heller ljus ut. Vidare har de senaste årens turbulens med både omfattande fredstida kriser och negativa säkerhetspolitiska trender satt fokus på frågan om hur vi ska klara av att hantera utvecklingar som både är snabbföränderliga och oförutsebara. ”Vi befinner oss i en förkrigstid”, uttrycktes i våras av Polens premiärminister Donald Tusk, och det sammanfattar väl den allmänna känslan i försvars- och beredskapssfären.

Samarbete mellan den offentliga beställaren och leverantör en nyckel

Det finns många kopplingar mellan en hållbar utveckling och en stärkt beredskap. En viktig sådan är att det är i löpande dialog och samarbete mellan offentliga beställare och leverantörer som vi kan börja hitta framåt i terrängen.  

Företagens kapacitet och engagemang är avgörande för framgång, både vad gäller att utveckla innovativa lösningar och att få kontroll på försörjningskedjorna ur olika perspektiv. Det ska vara helt och rent i kedjorna utan negativ påverkan på människor och miljö, och de ska samtidigt vara robusta så att samhällsviktig försörjning inte riskerar att störas ut. Här har företagen ett tungt ansvar, eftersom det är de som både har bäst insyn i och god förmåga att påverka hur kedjorna ser ut. Arbetet kräver dock också en aktiv och framåtlutad offentlig beställare som har förmåga att arbeta med försörjningskedjor, produktionsförutsättningar och relaterade frågor av vikt för samhällets försörjning.  

Här står vi inte riktigt idag. Vi saknar systematiskt och kontinuerligt samarbete mellan beställare och leverantörer för att gemensamt planera och hantera samhällets försörjning, och saknar därför också gemensam kunskap i frågorna. På grund av nuvarande arbetssätt har många av samhällets kritiska resurser delvis frånkopplats det offentliga lednings- och samordningsansvaret. Det skapar problem när vi försöker åstadkomma verklig förändring.  

En proaktiv privat-offentlig förvaltning av ändliga resurser

Den offentliga upphandlingen uppgår årligen till närmare 900 miljarder kronor, en sjättedel av Sveriges BNP. Det är en enorm samhällspåverkande kraft. Här finns en utmärkt plattform att vidareutveckla samarbetet mellan det privata och det offentliga. Det är här skarpa dialoger kan äga rum. En aktivt förvaltad offentlig avtalsportfölj som inte bara bygger på utvecklade krav inom både hållbarhet och beredskap, utan också på omfattande tillsyn och uppföljning samt på fördjupade privat-offentliga dialoger och samarbeten. Allt utifrån perspektivet om gemensam förvaltning av samhällets ändliga resurser.

För det är hit vi behöver komma som samhälle, att på både offentlig och privat sida tillsammans se oss som förvaltare och vårdare av samhällets samlade och ändliga resurser, så att de styrs mot de värden vi vill upprätthålla: Ett hållbart och motståndskraftigt samhälle.

Proaktivitet och ansvar kräver medveten riskhantering 

Ofta går den hållbara utvecklingens behov hand i hand med behov inom försvar och beredskap, men långt ifrån alltid. Beslut om vad som ska driva utvecklingen skapar risker i olika tidsperspektiv och i olika dimensioner – ibland ur hållbarhetshänsyn, ibland i beredskapshänseende. Men det finns också otaliga gemensamma möjligheter där områdena tydligt stärker varandra. För att lyckas med denna mer aktiva riskhantering behöver vi bryta isoleringen mellan privata och offentliga aktörer, och börja samarbeta i en verkstad med åtgärder som leder till den transformation som samhälle och klimat behöver.

I praktiken måste riskhantering och beslutsfattande skötas verksamhetsnära där avtal skrivs och förvaltas. Det krävs också en riskinsikt, inte minst på den offentliga beställarens sida. Risken som finns i försörjningskedjorna är inte ett företagsproblem, likväl som företagen inte kan luta sig på det offentliga ansvaret. Såväl försörjningskedjan som dess risker är privat-offentlig och måste därför förvaltas och riskhanteras tillsammans. Risken måste delas. För att klara det krävs investering i gemensamma plattformar, arbetsmetoder och verktyg, och inte minst mod från båda sidor. För att skapa verklig förändring måste beställarledet, och ytterst politiken, också vara beredda att ta eventuella merkostnader för detta.

Den offentliga upphandlingens potentiella kraft

I Sverige finns det idag knappt 4000 offentliga upphandlare och inköpare. Deras kompetens och funktion ligger mellan den offentliga och privata sektorn, och använd på rätt sätt kan detta bli en viktig plattform för utvecklad dialog mellan privata och offentliga aktörer i syfte att både stärka försörjningsberedskapen och den hållbara utvecklingen.
 
Det handlar inte bara om att ställa krav, utan även om att planera och hantera resurserna, både nu och i framtiden. För att lyckas med detta behöver fler inse potentialen i offentlig upphandling och hur dess kompetenser och förmågor kan utvecklas vidare. Det krävs investeringar, och upphandlingsfunktionen måste kopplas ihop med expertis inom hållbarhet och beredskap. Samarbetet mellan upphandlare, beställare och företag behöver breddas och stärkas med resurser från både privat och offentlig sektor. Dessa satsningar kommer att kosta pengar och kräva förändringar i arbetssätt och inställning. Men mot bakgrund av de utmaningar vi står inför måste tiden anses utgöra vår största bristvara.