Juridisk krönika: Släpp loss kraften i professionella upphandlingsorganisationer

Först lite bakgrund. Den offentliga upphandlingen i EU är en nyckelfaktor för ekonomisk tillväxt, innovation och hållbarhet på den inre marknaden. Över 250 000 offentliga myndigheter spenderar enligt nya siffror 15 procent av BNP på varor och tjänster. Flera rapporter från EU pekar på minskande konkurrens, ineffektivitet och regleringshinder.

Professionell upphandling på EU:s agenda

Europeiska kommissionen har länge betonat behovet av mer professionell offentlig upphandling och antog 2017 ett åtgärdsprogram som bland annat omfattade ett kompetensramverk och tekniska stödprojekt. Flera EU-länder har framgångsrikt utvecklat professionella upphandlande myndigheter och inköpscentraler som arbetar för goda offentliga affärer. Deras effektivitet bygger på deras förmåga att anpassa sig till föränderliga behov och marknader. De förebygger korruption, bidrar till ansvarsfulla och motståndskraftiga leveranskedjor. De ser EU:s upphandlingsdirektiv som sitt ramverk och konkurrensen som sitt främsta verktyg. Men de inser samtidigt att direktiven kan förbättras.

Utmaningar i upphandlinsdirektiven

Trots återkommande revideringar är EU:s upphandlingsdirektiv fortfarande alltför stelbenta och tenderar att upprätthålla föråldrade metoder snarare än att främja modernisering. En av utmaningarna är enligt min uppfattning detaljstyrningen av upphandlingsförfarandena. Det finns ett stort värde i att kunna utveckla förfaranden som bidrar till bra avtal och god konkurrens inom den aktuella branschen. Dynamiska inköpssystem har attraktiva egenskaper för små och medelstora företag. Det ska dock vara ett alltigenom digitalt förfarande vilket begränsar den viktiga dialogen mellan upphandlingsorganisationen och potentiella leverantörer. Det är framförallt mindre företag som behöver extra vägledning för att kunna delta. Den allmänna bristen på marknadsdialog minskar möjligheten att ta del av innovativa lösningar och arbeta med försörjningsberedskap. 

Reglerna för ändringar av avtal utgör också betydande hinder för att byta ut gamla lösningar till nya som den befintliga leverantören utvecklat. Den strikta tolkningen av dessa regler motverkar därför att offentlig sektor snabbt tar till sig ny teknologi. Leverantörens chanser att etablera nya produkter på marknaden minskar på motsvarande vis. Eftersom offentlig upphandling står för en betydande andel av BNP och avtal ofta löper över flera år, skulle en mer flexibel syn på avtalsändringar möjliggöra snabbare och mer effektiv integration av tekniska framsteg på den inre marknaden. Inom entreprenadupphandlingen, försvårar gällande rätt genomförandet av större projekt, då oförutsedda förändringar närmast ligger i sakens natur.

Professionella inköpsorganisationer - en förändringskraft för europeisk upphandling

I enlighet med kommissionens och medlemsländernas ansträngningar för att professionalisera den offentliga upphandlingen föreslår jag att en europeisk standard för professionella upphandlingsorganisationer förhandlas fram. Den ska kunna leda till certifiering och innehållet kan exempelvis omfatta att organisationen ska:  

• arbeta med systematiska förbättringar. 

• förebygga korruption och intressekonflikter samt möjliggöra visselblåsning. 

• ha värdeskapande processer för förberedande arbete, upphandling och avtalsuppföljning som inkluderar bland annat behovsanalys, marknadsdialog och främjande av sund konkurrens.  

• arbeta med kompetensutveckling. 

• utveckla data för att kunna förbättra avtalen och verksamheten.

Certifierade upphandlingsorganisationer ska enligt förslaget omfattas av ett förenklat regelverk, jämför med 19 kapitlet LOU.  Jag tänker mig självklart bestämmelser om de grundläggande principerna och annonsering men även uteslutningsgrunder, inrapportering av data (så att professionaliseringen kan följas upp) samt rättsmedel. Om en årlig revision visar att standarden inte efterlevs ska certifieringen återkallas, och regelverket för offentlig upphandling tillämpas i sin helhet. 

Vad tycker du? Kan det vara något som skapar mervärde för den offentliga sektorn? Näringslivet? I Sverige och EU?